Nu ska jag berätta hur det kan vara att bo i ett gammalt hus på landet. I flera år har vi drabbats av musinvasion och då menar jag inte en eller två stackare som förirrat sig in på höstkanten. I fjol tror jag vi tog ett 30-tal inne i huset. Ett stort problem kan man väl säga. Så himla äckligt att ha dem inne i huset!!!! Och jag tycker att det är till den grad obehagligt att jag till slut hotade med att flytta! Mannen i huset tar sitt uppdrag som mussanerare på största allvar, tätar, vittjar alla tänkbara fällor, lägger ut enris samt införskaffar "musskrämmare" (helt värdelösa...) I slutet av förra säsongen trodde vi att vi hade lyckats.
Så kom hösten.
Rustade till tänderna, hoppades vi att de små liven inte skulle hitta in till oss. Tji.
När de första små spåren av inkräktare visade sig fick jag nästan panik och ringde anticimex för jag pallade inte mer.
Där sa de att om man bor i ett gammalt hus så kan man aldrig täta det för möss, då får man bygga en bunker. Ok, tänkte jag, beredd att göra det. Eller... så köper ni detta extra super duper råttgiftet och lägger ut. Ok, då provar vi det.
En vecka gick. Fortfarande möss inne.
Två veckor gick, fortfarande möss inne. Trots ett tio-tal fällor!!! De har blivit smarta!
Tredje veckan och jag håller på att få ett sammanbrott, samtidigt som jag starkt misstänker att "något" bor i det gamla linneskåpet. Mannen får riva ut allt innehåll där och javisst där är ett musbo!! Samt en liten mus så klart. 4 dygn till överlevde den trots husets hela arsenal av musfångar redskap. Nu är den i mushimlen eller helvetet för den var väldigt elak.
Jag har fått diska allt porslin, tvätta alla dukar och handdukar. Slänga alla ljus som den tuggat på. Byta hyllpapper i hela skåpet.
Men det tråkigaste av allt är att den gnagt på mina linnedukar som jag ärvt av min mamma. Så fruktansvärt trist.
Nu har det varit lugnt i en vecka. Håller tummar att det förblir det också.
Musjakt i full gång, alla vapen är tillåtna som ni ser!
//Annica
