När man börjar ana oråd...

Fram till en viss ålder är barn oftast så härligt ärliga. De har inte kommit på fördelen med att inte prata sanning. Så det man frågar får man svar på. (oftast!) Vår fyraåring ligger i gränslandet mellan detta oskyddade sannings-sägande och den utforskande nyfikenheten i att ljuga. Häromdagen utspelade sig följande scenario:
Mamman ropar "Vad gör du?" Misstänkt tyst... Igen, "Hallå, vad gör du?" Inget svar, ännu mer misstänksam.. Återigen något högre; " N, vad gör du där nere, svara mig!"
Fyraåringen som noga tänkt igenom fördelar och nackdelar ropar tillbaka; "Det vill jag hellre inte säga..."

Hmm, då får man bråttom ner för att kolla vad som står på. Inget farligt denna gång, bara ett ivrigt studerande av samtliga fotoalbum.

Något senare förundrade och njöt både mamman och pappan av att de små änglarna lekte så bra på övervåningen. Fyraåringen tröttnade så småningom och kom ner till oss. Varpå vi frågade vad lillasyster lekte med däruppe? "Tändstickor" svarade han ärligt! Hoppsan hejsan, ja det gick ju bra som tur var. Tack vare att vi hade en sannings-sägare!

I dag är min sista föräldralediga dag. På måndag börjar jag jobba igen. Det känns konstigt och sorgligt. Men som med allt annat så blir det ju vardag det med och säkert bra när man kommer igång. Jag kommer verkligen att sakna att vara hemma med mina små.
Denna veckan har det varit inskolning på förskolan och idag ska de vara där hela dagen och jag helt själv här hemma. Det är också mycket konstigt. Jag har fått gjort en del i alla fall. Putsat fönster, städat och planterat lite höst blommor.

I "projekt sommarstugan" hittade jag dessa fina som jag tog hem.

Ett par bilder av sommarens sista rosor:

Ha en härlig helg!
//Annica