För mig var han lugnet och tryggheten.
Han älskade sin lilla familj och gården som vi nu bor på. En gård som gått i arv sedan 1500-talet, det sätter spår och skapar sammanhang. Han visste allt om dess historia. Jag skulle inget hellre vilja än att få höra dessa historier om och om igen. För man glömmer.
I dag är det 11år sedan pappa hastigt gick bort och jag saknar honom oändligt varje dag. Om han nu kan se mig i sin himmel så tror jag att han är stolt över sin lilla tös! Att han ser och gläds över sina barnbarn som han tyvärr aldrig fick träffa. Jag tror han är mycket glad över att det är liv i Hult. Att den lilla tösen (jag) skaffat sig en så rekordelig karl som röjer, och tar hand om skogen klappar han nog i händerna åt!!
Jodå, vi gör så gott vi kan!
Men du fattas oss ♥
//Annica
Så fint skrivet! Förstår dig mycket väl, för min pappa gick bort -97, endast 59 år gammal. Kram, Gunilla G
SvaraRaderaVet precis hur du känner. Om någon vecka är det 3 år sedan pappa hastigt gick bort. Det går inte många stunder utan att jag tänker på honom och fortfarande kan jag greppa telefonen för att ringa innan jag kommer på att, nä det går ju inte. Men jag hoppas att han ändå finns däruppe nånstans och har det bra och gläds åt väntande barnbarns barn (inte min son, brorsans) och att det går bra för barnbarnen. Kram och krya på er från alla sjukdomar.
SvaraRaderaHej Annica! Åh vad glad jag blev när jag såg att du hade kommenterat på min blogg! Vilken mysig blogg du har, ska jag fortsätta följa! Och jag känner igen mig jättemycket i texten om din pappa, nu är det åtta år sedan min pappa gick bort! Men jag hoppas och tror att dom ser oss ifrån himlen, och dom är med all säkerhet väldigt stolta och glada över sina fina barnbarn! Frida och mamma hälsar:) kram från Elin!
SvaraRadera