Trädgårdsfix

Vad det kliar i fingrarna såhär års! Jag är så sugen på att börja så ute och plantera ut det jag försått inne. Nu börjar äntligen våra nya odlingsbänkar ta form. I dag har vi skottat grus.
Det blir ett kort inlägg, bjuder på lite trädgårdsbilder.

//Annica

Mittemellan

Det är nog inte alltid så lätt att vara mellanbarn... Att ständigt ha en storebror att jämföra sig med och en lillasyster som man ska dela uppmärksamheten med. Våran älskade mittemellan tar sig plats och ser till att tala om vad hon vill. Väldigt tydligt ibland. Det har blivit hennes sätt att hantera olika situationer. Det är bra, mest bestämd är hon förstås hemma där hon är tryggast.

Jag tror att var man föds i syskonskaran formar väldigt mycket hur man blir som person. Första barnets uppväxtmiljö skiljer sig mycket från tredje barnets. Lilla I får hänga med på det mesta och det är sällan lugn och ro...

Vi tycker att vi behandlar alla barnen så lika det går men gör vi det i verkligheten? Vi kanske bara tror det? Jag kommer på mig själv att be E om saker ibland för då vet jag att det blir gjort, säkert dubbelt så ofta som jag ber N.


Det är skönt när man kan ge barnen egen tid med en förälder. När de inte behöver kämpa för att få uppmärksamhet. Det är så härligt att se dem utvecklas var och en på sitt sätt. Alla är vi olika och alla är vi bra på olika saker, det är något som vi försöker att de ska ha med sig. Man måste inte alltid jämföra sig med andra, man duger som man är. Men det är svårt kanske det svårast som finns? Men vi jobbar på det...


Lilla fröken E har nog själv känt att det vore dags att sluta med de älskade napparna, så också vi men ärligt talat har vi dragit oss för den kampen. Det passade inte så bra när hon just fått en lillasyster och sedan har tiden bara gått. Men NU så!! Ikväll är tredje kvällen utan. Idag drog vi till skogen och lämnade dem till tomtebarnen. När N slutade så fick han en studsmatta och E önskade sig en rutschkana så det fick det bli. Nu tycker hon själv att hon är riktigt stor. Jag tror att hon är väldigt nöjd med sig själv. Att hon även lärt sig cykla i dagarna gör ju inte saken sämre! Min duktiga stora tjej!!

Det gäller att få med alla nappar!

På väg till stubben i skogen där vi ska lägga napparna och ett brev till tomten

Hallå, tomten! 

Cykeltjejen♥

 Å sist bara en bild på minsting. Alltså den minen...♥♥♥

//Annica

Imorgon börjar vi om...

I dag har det varit en sådan där dag då allt bara har blivit fel. Stressig morgon som vanligt och så iväg. Letar efter bilnyckeln, var är den? Men VAR är den!!! Börjar ana oråd och ringen mannen som såklart har tagit med den till jobbet. Hur löser vi detta då?! N fick åka skolskjuts och så har vi en snäll granne som lånade ut bilen så E kom iväg hon med. Tyvärr skulle grannen själv ut  och åka så kära mannen lovade att köra hem nyckeln på lunchrasten. Allt väl...
Tills de ringer från skolan och säger att N halkat och slagit bakhuvudet i kakelgolvet i duschen, och jag har ingen bil!!! Stor frustration och oro. D fick ju åka från jobbet och hämta lillkillen som efter omständigheterna mådde ganska bra. Det var en ordentlig smäll men det verkar ha gått bra som tur var. Vi har varit hemma och tagit det lugnt resten av dagen.

Han har haft lite otur det sista vår lille gosse. I söndags när vi skulle grilla så brände han sig på ett sittunderlag som tog eld. På näsan av alla ställen. Han skulle slänga undan underlägget och det for upp i ansiktet på honom. Det får vi nog också vara tacksamma för att det gick så bra som det gjorde för det kunde gått riktigt illa. Nu fick han bränd plast på nästippen och vi fick åka till jouren för omplåstring. Stackars liten!

Jag bjuder på lite god müsli som avslutning. Det finns egentligen inte något riktigt recept utan jag tar lite vad som finns hemma.
Ex.
Havregryn
Pumpafrön
Solrosfrön
Sesamfrön
Hasselnötter
Mandel

Hacka nötter och mandel grovt och lägg allt i en långpanna.
Blanda 1dl vatten med 0,5dl olja och lite honung efter behag. Någon matsked brukar jag ta.
Krydda med kanel om man tycker om det.
Häll vattenblandningen över frö och nötter.
Rosta i ugn 15-30 min rör om var 5:e min.
200grader

Lev väl!
//Annica

OS i kamratskap

Såhär i OS-tider har man haft ett passande OS på Noels skola, nämligen i kamratskap. Varje dag har de fått göra ett samarbetsuppdrag och för klarat uppdrag har de satt upp en OS-ring. Som avslutning hade de såklart medaljutdelning som sig bör. Ett mycket uppskattat tema.

Det känns så skönt i att veta att man jobbar kontinuerligt med den sociala biten, trygghet och tillit på skolan för det är det viktigaste av allt. Jag anser att man är sämre rustad för inlärning om man inte känner sig trygg i sin lärmiljö.

Kunskap är bra men inte utan glädje och trygghet!

//Annica

En skärva historia

Gården vi bor på har gamla anor och har gått i arv i rakt nedstigande led sedan 1500-talet. I över 500 år har anfäder till mig traskat runt på dessa ägor. Slitit och brukat marken. Det är en väldigt häftig tanke och jag är glad att få vara en del i den historian.

Ibland önskar jag att det fanns någon som kunde berätta mer, eller att jag hade varit mer intresserad då det fanns människor runt mig som visste mer om gårdens och folkets historia. Min pappa var en duktig historieberättare likaså farmor och farfar. Tyvärr så finns de inte kvar i livet och jag minns inte alls så mycket av deras berättelser som jag hade önskat.

Huset vi nu bor i är byggt på 40-talet och innan dess fanns ett annat boningshus en så kallad Dalslandsstuga. Denna ansågs vara i så dåligt skick att den revs när nya huset byggdes.

 

Många av alla gamla foton har blivit spridda och därför blev jag så glad när jag en dag rotade i en låda med gamla papper och hittade detta fina kort på gamla stugan i Hult.

Till gården hörde några småhus, torp och andra uthus som nu bara är ruiner, endast stengrunden finns kvar. I en av dessa stengrunder hittade jag en skärva porslin. Så fin så fin och när man håller i den börjar tankarna om vad den har varit med om. Vem som ägt den, var den kommer ifrån, hur gammal den är och så vidare.

 

Tänk om ting kunde berätta....

 

Önskar er en fin dag!

//Annica

Sportlov

Ett riktigt härligt sportlov har vi haft och gjort massa roliga saker tillsammans.
Barnen har varit på ridskolan och prova-på ridit och det var toppen! Jag fick lite hästsug igen och insåg att det var väldigt längesedan jag red och att jag saknar det. Inte bara ridningen utan hela stall-känslan, lukten, atmosfären hela kittet. Träffade min gamla ridlärare som upplyste om att de hade "seniorridning" på tisdagar.......Herregud! Hur låter det?! När hände det? När blev jag senior?! Suck, jag hänger tydligen inte med!

Vi har också varit och åkt skidor och skridskor och passat på att hälsa på nära och kära. Haft slappa dagar då vi hasat runt i pyjamas halva dagen och bara njutit av att vara lediga.

Imorgon blir det vardag igen, och det är bra det också. För mig och Irma blir det babyrytmik och det är väldigt mysigt. Hon älskar musik och diggar så fort hon hör någon som sjunger eller spelar.

Även Ella är ledig imorgon så har man tur kanske man blir bjuden på picknick på hennes rum!

//Annica

Ödmjukhet inför livet

 

Det var en dramatisk rubrik men det är så jag känner just nu. Livet är skört och det gäller att ta vara på tiden och fylla den med bra saker, för plötsligt kan det vara för sent. Jag är så lycklig för att jag ikväll fått ett positivt besked över något som har tyngt mig ett långt tag.

Jag har verkligen inte mått bra och haft en massa konstiga symptom som oroat mig. Jag var redan lite nedsatt och hade inte riktigt hämtat mig från havandeskapsförgiftningen och graviditet. Så i början trodde jag att det var sviter efter det som inte ville ge med sig. Till exempel ser jag en suddig fläck på höger öga som började under denna perioden.
Sommaren fortsatte med yrsel och lite domningar i armen. Domningarna spred sig till högra halvan av ansiktet och högra benet. Var hos läkare, sjukgymnast och naprapat men blev inte bättre, tappade känsel mer och mer och var förstås väldigt orolig över detta. Oron tog nästan överhand och jag tappade lusten till att göra någonting. Man ska ju inte googla sina symptom....då blir man inte lugnare direkt!
I december strax innan jul var jag och tog ett ryggmärgsprov för att utesluta borrelia, vilket det heller inte var.
Efter många turer, mycket våndor, ren och skär dödsångest så har jag fått en remiss till neurolog. Förra veckan var jag i Gbg och gjorde en magnetröntgen på hjärnan och halsryggen. Det har varit långa dagar att vänta på det beskedet och svaret kom ikväll.
Jag har en förträngning i kotorna på halsryggen som klämmer nervtrådarna, det är troligtvis därför jag haft både yrsel och domningar. Mycket lättad att få detta besked. Nu börjar livet igen!!

Vad gör väl lite magsjuka i det stora hela?!?

Var rädda om er och varandra!
Kram Annica