Hemma i Hult: Mittemellan

Det är nog inte alltid så lätt att vara mellanbarn... Att ständigt ha en storebror att jämföra sig med och en lillasyster som man ska dela uppmärksamheten med. Våran älskade mittemellan tar sig plats och ser till att tala om vad hon vill. Väldigt tydligt ibland. Det har blivit hennes sätt att hantera olika situationer. Det är bra, mest bestämd är hon förstås hemma där hon är tryggast.

Jag tror att var man föds i syskonskaran formar väldigt mycket hur man blir som person. Första barnets uppväxtmiljö skiljer sig mycket från tredje barnets. Lilla I får hänga med på det mesta och det är sällan lugn och ro...

Vi tycker att vi behandlar alla barnen så lika det går men gör vi det i verkligheten? Vi kanske bara tror det? Jag kommer på mig själv att be E om saker ibland för då vet jag att det blir gjort, säkert dubbelt så ofta som jag ber N.

Det är skönt när man kan ge barnen egen tid med en förälder. När de inte behöver kämpa för att få uppmärksamhet. Det är så härligt att se dem utvecklas var och en på sitt sätt. Alla är vi olika och alla är vi bra på olika saker, det är något som vi försöker att de ska ha med sig. Man måste inte alltid jämföra sig med andra, man duger som man är. Men det är svårt kanske det svårast som finns? Men vi jobbar på det...

Lilla fröken E har nog själv känt att det vore dags att sluta med de älskade napparna, så också vi men ärligt talat har vi dragit oss för den kampen. Det passade inte så bra när hon just fått en lillasyster och sedan har tiden bara gått. Men NU så!! Ikväll är tredje kvällen utan. Idag drog vi till skogen och lämnade dem till tomtebarnen. När N slutade så fick han en studsmatta och E önskade sig en rutschkana så det fick det bli. Nu tycker hon själv att hon är riktigt stor. Jag tror att hon är väldigt nöjd med sig själv. Att hon även lärt sig cykla i dagarna gör ju inte saken sämre! Min duktiga stora tjej!!